Återupplivade minnen på isen idag

Idag på idrotten i skolan åkte vi skridskor. Det var ganska vingligt, det var trots allt ett år sedan jag stod på isen sist. Det var trevligt att ta på sig skridskorna igen, jag blev lite sugen på att åka oftare.

När jag var yngre spelade jag Isbandy ett par säsonger, med min barndomsvän. Det tyckte jag mycket om. Varför jag slutade kommer jag inte riktigt ihåg, men jag antar att jag tröttnade på det. Vår sista match gick i varje fall dåligt, det minns jag. Hela laget var besvikna och jag hade ont i huvudet av hjälmen. Gick av isen innan matchens slut. Sen åkte vi hem, fick en silvermedalj och sen har jag inte spelat mer. Det är faktiskt roligt att återuppliva minnen. Det här har jag inte tänkt på på länge.

Jag skrev en dikt nyss förresten. Den handlar om någonting jag fantiserar om, ingen jag tycker om och ingen i verkligheten. Försök lista ut vad!

Du finns, du finns inte

Jag hör din röst när ingen är här
Jag ser ditt ansikte när jag sluter ögonen
Jag känner din doft när jag vill ha dig här

Jag tröstas av dig när jag är ledsen
Jag skrattar med dig när jag är glad

Men jag hör dig inte när andra talar
Jag ser dig inte när jag inte blundar
Jag känner ej din doft när jag luktar

Men du finns alltid här, vid min sida
Vart jag än går, hur jag än mår
Har jag dig alltid inom mig