Var månlandningen 1969 en bluff? – 9 frågor besvaras vetenskapligt
Innan du läser denna artikel vill jag att du svarar på frågan nedan. När du läst igenom texten och funderat, svara på samma fråga längst ner. På så sätt får jag se om du ändrat åsikt efter att ha läst denna artikel. Tack!
-
Var månlandningen 1969 en bluff?
Loading ...-
AREA 51. Där påstås månlandingen 1969 ha spelats in. Enligt en Gallup-undersökning tror 15 miljoner amerikaner att månlandningen år 1969 var en stor bluff. Area 51 är en topphemlig amerikansk millitärbas i Nevadaöknen, USA – en perfekt plats att spela in en fejkad månlandning, tycker konspirationsteoretikerna.
De miljontals människor världen över som tror att månlandningen var en bluff, har ett par obesvarade frågor som leder till misstankar. Dessa frågor har dock vetenskapliga och astronomiska svar, vilket inte konspirations- teoretikerna vill ta till sig.
Att Kanal 5 den 1 april 2001 visade filmen Conspiracy Theory: Did We Land on the Moon? gav konspirations- teoretikerna ännu mer tro om att månlandingen var en bluff.
-
Men varför bluffa en månlandning?
USA och forna Sovjetunionen var två supermakter som hade en kapplöpning om vem som skulle landa på månen först. När Sovjetunionen skickade ut sin första Sputnik fick USA “panik” och satsade på att landa på månen först. Dessutom ville USA göra någonting stort, efter att ha misslyckats med flera tidigare rymdprojekt. Konspirations- teoretikerna menar att USA bluffade en månlandning för att Sovjetunionen skulle känna sig besegrad och att kapplöpningen skulle ta slut.
-
9 frågor får ett vetenskapligt svar
1. Det syns inga stjärnor på himlen på bilderna från månen. Stjärnorna borde synas tydligt eftersom det inte finns någon störande atmosfär i vägen.
Filmningen och fotograferingen på månen gjordes i mycket starkt sol- och jordljus och Hasselbladskameran bländades ned för att exponera astronauterna och månytan rätt. Det svaga ljuset från stjärnorna kunde helt enkelt inte fastna på filmen. Prova själv: Gå ut en stjärnklar natt och ta en bild av en vitklädd kamrat under en gatlampa. Inga stjärnor fastnar på bilden eftersom ljuset från lampan och marken får kameran att exponera efter dem.
-
2. Den amerikanska flaggan vajar, trots att det inte finns någon atmosfär på månen och att det därmed inte kan blåsa där.
Det finns flera filmsekvenser från Apollo-programmet där man kan se den amerikanska flaggan röra sig. Men de har alla det gemensamt att man kan se en astronaut vrida och rycka i flaggan innan den rör sig. Aldrig rör sig flaggan av sig själv. Föremål som sätts i svängning fortsätter ju att svänga en stund – även i ett lufttomt rum. Om det däremot hade blåst en vind skulle man ha sett det fina måndammet yra omkring i samma scener – det gör man inte. Alltså blåste det inte.
-
3. När månlandaren landade på månen borde bromsmotorerna ha blåst upp en krater på marken under. Men någon sådan krater syns inte vilket bevisar att landaren ställts in i en studio.
Den kraftiga delen av inbromsningen genomfördes på flera hundra meters höjd och under slutfasen av landningen användes mycket lite nedåtriktad kraft. I vakuum sprids också utblåset snabbt. Motorn stängdes sedan av minst två meter över ytan. Dessutom hade landningsplatsen valts ut med omsorg; marken var fast med mycket litet damm på ytan. Nasa ville inte riskera att månlandaren skulle sjunka ned i ett djupt dammlager. Att lagret med damm är litet syns också på att vare sig astronauterna eller månlandarens landningsställ sjunker ned mer än någon centimeter.
-
4. Det hörs inget buller från månlandarens motor under landningen trots att den måste ha körts för fullt.
Ljudet kan inte ha hörts eftersom motorn satt i en annan del av månlandaren och ljudet från den inte hade någon luft att fortplantas genom. Det fanns heller inga mikrofoner i månlandaren som skulle kunnat fånga upp ljudet. De enda mikrofonerna satt inne i astronauternas hjälmar, isolerade från omgivningen.
-
5. På bilderna efter landningen på månen syns inget damm på landningsställen. Detta tyder på att månlandaren ställts dit på platsen och inte landat.
Eftersom det inte finns någon luft på månen föll dammet snabbt ned på marken och hade redan landat när månlandarens fötter tog mark.
-
6. Det syns ingen eldkvast från raketmotorn när astronauterna lyfter från månytan.
Bränslet på månlandaren bestod av hydrazin och dinitrogen tetroxid, som antänds när de blandas, och som då producerar en genomskinlig låga som inte syns.
-
7. För att genomföra bluffen och låtsas att astronauterna varit borta i åtta dygn, lät Nasa Apollo-farkosten cirkulerakring jorden innan man tog ned den.
Om ett Apollo-skepp hade cirklat runt jorden istället för att fortsätta mot månen hade detta upptäckts omedelbart av de tusentals radioamatörer som avlyssnade trafiken mellan Apollo och markkontrollen i Houston. Också ryssarna skulle ha märkt om signalerna kom från ett skepp i omloppsbana istället för på väg mot månen. Dessutom hade det varit lätt att se rymdskeppet från jorden under tiden som det befann sig i omloppsbana. Någon möjlighet att dölja det fanns inte.
Tror du verkligen att månlandningen var en bluff? Tror du att alla månlandningar var bluffar eller bara den första? Om alla, hur har vi då kunnat utvecklats inom astronomin?
8. På en bild från månen överträder ett ljust föremål det kors som alltid syns överst i kameran. Föremålet måste därför ha klistrats in i efterhand.
Ett svagt svart streck i kamerans sökare kan vara svårt att se när strecket är precis framför ett ljust föremål. Det ljusa föremålet gör det svårt att se det svarta strecket från korset.
9. Den enda ljuskällan på månen är solen. Varför är inte astronauten mörk i skuggan? Det tyder på att Nasa använde strålkastare i en studio.
FEL! På månen är inte solen den enda ljuskällan, utan även jorden ger i från sig ljus. Det är samma effekt som månen har för jorden, inte lyser väl månen upp natthimlen? Det är solen som reflekteras i månen. Detta ljus lyser upp astronauten på bilden.
Min slutsats: Det var ingen bluff!
Att tro på att månlandningen verkligen inte var äkta tycker jag är ganska korkat. Det finns vetenskapliga svar på alla konspirationsteoretikers frågor och det finns mängder med bevis på att det hänt. Varför skulle det inte hänt?
Loading ...Källor:
Aftonbladet.se
UFO.se
ekke.webblog.se
Folk som jävlas – osäkra människor eller psykiskt sjuka?
Idag i skolan kollade vi på en film inför den nya SO-kursen. Filmen var strax under två timmar lång, men väldigt intressant. Det tyckte däremot inte alla.
Bakom mig och mina två tjejkompisar satt ett par enormt jävla häftiga människor. Såna där otroligt coola typer som ska bevisa sin omogenhet och låga intelligens genom att jävlas. Dessa människor kastade pappersbitar i våra hår, kladdade ner bänken med sprittusch, lade en väska mot våra nackar för obekvämlighetens skull och var till och med påväg att rita med sprittuschpennan i Malins hår. Utöver det viskade de “fitta” i våra öron. Vilka coolingar!
Idioter, töntar, puckon! Sådana människor är hatade av alla, seriöst. Vad är problemet? Varför jävlas? De måste må jävligt dåligt alltså.
Men samtidigt tycker jag lite synd om dem. De måste må dåligt, kanske jävlas de för att få ut sin ilska? De kan inte vara speciellt stolta över sig själva. Men känner de sig verkligen bättre av att göra andra illa? Jag kan inte förstå hur man kan uppföra sig så. Antingen mår de dåligt och behöver hjälp, eller så är de psykiskt sjuka och borde låsas in.
Stackars människor helt enkelt.
430 ord om kärleken
Till kvällskaffet satt jag och mina kära föräldrar och diskuterade ett intressant ämne. Nämligen kärlek. Vi pratade om att vissa är gifta 3-4 gånger, medan andra endast en gång. Hur vida det är okej att gifta om sig, och vart gränsen på antal gånger går. Det fick mig att börja tänka på “att älska”.
Att vara kär och att älska
Att vara kär och att älska är olika saker. Den man är kär i behöver man inte älska, och den eller det man älskar behöver man inte vara kär i. Kär är man i människor. Vissa är endast kär en gång i livet, andra flera. Ett fåtal får aldrig uppleva kärleken.
Älska kan man göra både människor, djur och saker. Däremot kan jag inte påstå att det är så vidare normalt att vara kär i annat än en människa.
Man kan älska att sporta. Man kan älska hästar. Man kan också älska sin partner. Men kan man vara kär i alla tre? Tveksamt.
Kan man älska fler än en människa då? Absolut! På olika sätt. Man kan älska sina vänner, sin familj och sitt husdjur. Älskar man sin vän behöver man inte vara kär i denne.
Men kan man vara kär och älska fler än en person samtidigt? Givetvis. Ta exemplet att du är tillsammans med någon, och träffar en annan som du förälskar dig i.
Jag tycker att man inte ska vara för hård mot kärleken. Man måste acceptera att kärleken inte har så tydliga gränser. Det är inte okej att sno någons partner, men det är okej att vara kär i någon annans partner. Gör dessa två slut gör man rätt i att visa sina känslor för denne. Dock bör man vara försiktig och ta det lugnt, många anser att det är fel.
Men tänk dig själv. Du är jättekär i din kompis partner. Vad kan du göra åt det? Försöka glömma känslorna såklart. Men gör de två slut och du inte kan hålla emot, tycker jag man måste ha överseende för kärleken. Men, jag förstår absolut att det känns fel. Jag skulle tycka att det var jobbigt om min partner blev tillsammans med en vän till mig, efter att vi gjort slut.
Men, jag skulle ändå låtit min omtänksamma och förstående sida ha överseende och acceptera att kärleken är blind, så att säga. Kärleken ser inte rätt och fel på så sätt.
Man ska vara tydlig med att har man gjort slut, har man skrivit under att era känslor är slut. Då är det lite fånigt att säga att det “bara är fel”, “så gör man bara inte”.
Vad tycker du om kärleken? Håller du inte med mig?
-
Loading ...Återupplivade minnen på isen idag
Idag på idrotten i skolan åkte vi skridskor. Det var ganska vingligt, det var trots allt ett år sedan jag stod på isen sist. Det var trevligt att ta på sig skridskorna igen, jag blev lite sugen på att åka oftare.
När jag var yngre spelade jag Isbandy ett par säsonger, med min barndomsvän. Det tyckte jag mycket om. Varför jag slutade kommer jag inte riktigt ihåg, men jag antar att jag tröttnade på det. Vår sista match gick i varje fall dåligt, det minns jag. Hela laget var besvikna och jag hade ont i huvudet av hjälmen. Gick av isen innan matchens slut. Sen åkte vi hem, fick en silvermedalj och sen har jag inte spelat mer. Det är faktiskt roligt att återuppliva minnen. Det här har jag inte tänkt på på länge.
Jag skrev en dikt nyss förresten. Den handlar om någonting jag fantiserar om, ingen jag tycker om och ingen i verkligheten. Försök lista ut vad!
Du finns, du finns inte
Jag hör din röst när ingen är här
Jag ser ditt ansikte när jag sluter ögonen
Jag känner din doft när jag vill ha dig här
Jag tröstas av dig när jag är ledsen
Jag skrattar med dig när jag är glad
Men jag hör dig inte när andra talar
Jag ser dig inte när jag inte blundar
Jag känner ej din doft när jag luktar
Men du finns alltid här, vid min sida
Vart jag än går, hur jag än mår
Har jag dig alltid inom mig
